Dilaterad Cardiomyopati

Grand Danois är en av ett flertal andra raser, t ex irländsk varghund, new foundlandshund och dobermann som kan drabbas av hjärtsjukdomen Dilaterad Cardiomyopati, förkortad DCM.

Sjukdomstillståndet som innebär en hjärtförstoring, som i sig är en konsekvens av att hjärtmuskeln pga sämre förmåga att dra ihop sig som den borde, resulterar i lungödem (vätska i lungorna) eller
i bukhålan, sk ascites och så småningom total hjärtsvikt och död. Dom synliga symptomen, t ex harklingar/hosta, svårigheter att ligga ned, andfåddhet är mycket tydliga och innebär stora problem för den drabbade hunden.
Förutom sedvanlig behandling med t ex vätskedrivande medel och digitalis finns numera mycket bra och effektiv medicin (Vetmedin) som i gynnsamma fall kan förlänga livet på en drabbad hund med upp till två år.
Endast ultraljudsundersökning kan fastställa om den sjuka hunden drabbats av DCM.

Stor okunskap tycks råda hos många uppfödare av grand danois om förekomst av DCM i deras egna linjer – ibland kan man t o m misstänka en viss ovilja att vara öppen och ärlig om man har individer i ”sina” linjer där DCM konstaterats. Detta gagnar INGEN – varken uppfödaren själv eller rasen. Som valpköpare bör man vara ytterst nyfiken och förhöra sig om eventuell förekomst av DCM i den tilltänkta valpens stamtavla.
Tänk också på att ju längre erfarenhet en uppfödare har, desto större möjlighet har han/hon att känna till hundar ”långt bak” i stamtavlan.

I flera år har ett intensivt arbete bedrivits för att komma närmare ett svar på frågor om orsaker, ärftlighet, diagnostik och eventuell behandling och/eller bot när det gäller denna sjukdom.
Ansvarstagande och seriösa uppfödare, hanhundsägare och framför allt, enskilda grand danoisägare, som bidragit med bl a blodprover och ibland även ställt sina döda hundar till förfogande för obduktion, har gjort det möjligt för forskare vid SLU i Uppsala, parallellt med kollegor i Europa, att komma tillräckligt långt i sitt arbete att snart kunna presentera ett gentest som via ett enkelt blodprov kan ge besked om enskild individ av rasen kan/inte skall användas i aveln. Även SGDK har via generöst bidrag ur Hjärtfonden bidragit till att detta blivit möjligt.

Självklart kan ingen uppfödare lämna någon form av ”garantier” om att hundarna aldrig kommer att drabbas av än det ena, än det andra – t ex DCM, men om valpköpare ställer många frågor om t ex hjärtstatus hos valpens föräldrar och deras släktingar och uppfödare är helt öppna och ärliga så finns det bara vinnare i detta.

Vi vill påminna om att DCM, enligt försäkringsbolaget Agria är den näst vanligaste dödsorsaken hos grand danois.